Finns så mycket jag vill säga

Men kommer inte att göra det för jag vet att det bara kommer blir värre och inte hjälpa ett dugg. Tycker bara att det är synd att det finns människor som är så egocentriska och inte verkar bry sig om andra än sig själv. Och gör dom det så visar dom det på ett jävligt dåligt sätt.
Jag måste få ur mig min frustration, det kommer bara mer och mer som gör mig så förbannad och jag vet att jag inte kan göra ett skit åt det utan får bara se och höra hur mycket det sårar andra personer.

Igår åkte vi hem från Skåne. Hade gärna stannat längre men känner att jag måste släppa kontrollbehovet jag har och få andra att fatta att dom också kan göra saker och ting. Känns i hjärtat, speciellt när pappa sa: "Hade du velat så hade du kunnat bo i min lägenhet. Det finns mat i frysen. Men kanske inte rätt mat åt dig". Då sa jag till honom att jag kan äta nästan vad som helst av det kan har i frysen. Det är självklart att ag hade velat stanna.
Vi åker ner om tre veckor igen och då hoppas jag pappa mår bra och är hemma från sjukhuset.

Fick även reda på att får han en sånhär kraftig smäl med lunginflamation m.m. så är det inte säkert att han klarar det! När han sa det så stängde jag in alla mina känslor i djupaste vår i hjärtat för att inte bryta ihop totalt. Har inte vågat öppna den dörren än för jag är rädd för reaktionen. Känslokall? Kanske.