. . . . . . . . . . . .

Sitter nere i Skåne nu. Har varit och hälsat på pappa. Han är verkligen dålig. Lunginflamation, levrat blod i lungorna, haft känningar av hjärtat.
När lunginflamationen läkt så kommer dom knäcka ett revben på pappa för att sedan föra titthål och få ut boldet på så sätt. Han är väldigt trött och medtagen givetvis, hes som bara den och svullen av kortisonen som får.

Har varit och är fortfarande så förbannad och irriterad på att det finns folk som har suttit på sina höga hästar och klagat på att jag inte åkt ner när pappa varit inlagd dom andra gångerna. Nu så hör dessa personer inte ens av sig! Verkar inte bry sig för fem öre. Det kanske dom gör vad vet jag. Dom kanske inte kan tackla att en sånhär smäll till så kanske pappa inte finns mer. Jag är glad att vi åkte ner för jag behövde verkligen träffa och se pappa. Jag pratar med honom dagligen så jag kan höra om det skett någon förändring. Dags att andra också tar sig i kragen och inser att han inte är bra och lyfta på telefonen och visa att dom bryr sig. Jag skiter i om jag trampar någon på tårna. Jag skriver vad jag tycker och tänker, jag står för det. Dom har sjunkit så mycket i mina ögon att det inte finns.

Nu blir det sängen, har en lång dag framför oss imorgon med ett antal timmar i bilen. Vilket det är värt!!!!!