Kändiskatt

Dennis: Wirre är på TVN.
Jag: VA?
Dennis: Ja, han är ju på TVn.
Jag. Åhhhh!
Dennis till Wirre: Är du en kändiskatt?

Detta utspelar sig när jag sitter och syr och Dennis sitter vid den bärbara datorn och TVn är avstängd. Wirre ligger i fönstert så man ser honom i rutan.

13 veckor gammal!

16 veckor

11 månader

13 veckor

7 månader.

Prickikorv

Så ser jag ut nu! Började imorse med myggbetts - liknande knutor som kliaade så jag blev tokig.
När jag slutade jobb så kom febern och så upptäckte jag ännu fler utslag. Panikslagen ringde jag till mamma men hon svarade inte, då ringde jag till pappa och han kom inte ihåg vilka barnjukdomar jag haft. Har googlat lite och det är inte bra alls man blir hyprokondriker av det. Men i alla fall så fick jag reda på att jag bara haft kikhosta och ett få tal vattkoppor (läs två stycken koppor).
Så imorgon blir det inget jobb för mig. Känns så typiskt när man bara har en dag kvar på helgen och sen är ledig tills på onsdag.

Nu blir det snart iväg och handla och till kvällsmat blir det tacos. Får se om det smakar eller inte idag. Men är sjukt sugen på det.

Shopping

Det blev ett par skor idag. Wirre är väldigt nyfiken av sig.

Underbar kväll

Idag kom Mysan upp hit till Norrköping på semester. Jag gick upp till campingen dom var på nu ikväll, det var helt underbart att träffa henne. Som jag saknar henne i alla dessa år som vi inte träffats på. 7 år har gått, hon har träffat en man som passar henne perfekt, dom har förlovar sig, fått barn och gift sig. Så roligt att prata massa minnen och höra hur hon har det. Vi grillade och jag hade bara tänkt att stanna till 22 tiden. Men när klockan började närma sig 23 så skickade jag sms till Dennis om att han fick hämta mig. Hade så superduper trevligt. När Dennis kom så satte han sig också ner. Mysan och resten av sällskapet var nyfikna på Dennis.
Vi begav oss hemåt runt 00.30. Kan inte fatta att det gått så lång tid. Vart tar tiden vägen?!

Underbara Mysan!!

Wiggo är ett riktigt charmtroll

Och social av sig.

Chock!!!

Jag fick mig verkligen en chock igår. Jag bad Dennis ta kort på mig för att se om jag verkligen är så fet som jag känner mig just nu. Sagt och gjort. När jag kollade på fotot så fick jag mig världens chock. Jag måste sluta se migsjälv som fet. Det är jag verkligen inte, visst jag är inte trådsmal heller men på god väg.

Såhär såg jag ut för exakt ett år sen. SKRÄMMANDE!!

Snacka om skillnad. Närmre bestämt 38 kilos skillnad!! Smärtpåverkad och ingen lust att snygga till mig. Inte för att jag behöver det men ändå :)

Akuten och åksovädet

Min/vår fredagkväll spenderades på akuten för jag trampat snett i torsdags och envisades med att ta panodil och oxynorm för att kunna jobba istället för att göra som jag blev tillsagd och vila foten och ha den i högläge så den inte svullnade. Aja, jag har då en historia att stuka min vänster fot så jag tänkte att det inte är så farligt.
När jag kom hem från jobb så gick jag och la mig och sov en runda (det är utmattande att vara smärtpåverkad), Dennis väckte mig 1½ timme senare med orden "dom bombar Norge" jag upp som en jag vet inte vad. När vi sitter och tittat på nyheterna så kommer smärtan med full kraft. Då hade jag tog panodil och var då uppe i max dosen 8 tabletter/dygn. Jag som inte knaprar smärtstillande just för att det är kroppens egna sett att hantera skadan. Åkte in till akuten och var där strax innan 21 och det gick enbart 30 minuter tills jag blev kallad till en SSK som först bedömmer m.m. Hon skickade mig till röntgen. Satan i gatan! Jag har ALDRIG varit den som gråter av smärta utan tvärtom jag har skrattat. Men när dom skulle vrida och vända på foten för att få den i rätt läge var plågsamt. Trodde den skulle gå av på mitten.

Efter röntgen var det bara att sitta i väntrummet i 2 timmar innan jag fick träffa läkaren. Hon i sin tur skulle skicka mig på röntgen och jag frågade om jag skulle dit igen. Hon hade inte blivit informerad om att jag redan varit där. Vad hon kunde se så var det troligtvis bara ligamenten som tagit stryk. Men dom skulle kolla på plåtarna igen på måndag.

Snyggt? Nope. Ser inte ankeln ju.



När vi åkte hem från sjukan runt 00.45 så åskade det och regnet störtade ner. Mysigt tycker jag som älskar åska och är så fasinerad av det. Under hela resan hem så satt jag och kollade på bilxtarna som är så fina. Jag har världens respekt för blixtarna men jag är inte rädd.

När vi nästan var hemma så åkte vi under en viadukt och höll på att fastna mitt i allt vatten. Såg ju inte hur mycket det var i och med regner och mörkret. Inte nog med det, när du skulle parkera i garaget så var det fullt med vatten där också så vi tog av oss skorna och knallade barfota. Min stödstrumpa var genomsur så det var bara att kasta den i tvätten så nu gör jag utan stöd och det är inte lätt.

Det ljusa på vänster fot/ben är stödstrumpan. Halva är undervatten (mörkare) och det ljusa har inte hunnit bli blött än.

Så tradigt!!!

Sitter och väntar på att klockan ska ticka på så man kan bege sig till jobb. Det är det tradigaste som finns när man är ensam hemma. Har inte kunnat somna om sen Dennis åkte till jobb så jag har hunnit med en del. 

Ledig

Idag och imorgon är jag ledig. Skönt efter en helg som varit jobbig som bara den. Idag är jag helt orkeslös. Lagar mat, sitter vid datorn och lyssnar på musik är vad jag kommer göra idag!

Nu vill jag verkligen ha höst. Vill shoppa loss lite poch så längtar jag givetvis till 100 Monkeys konserten i Stockholm 28 November!

Bilder från google.

LINKÖPING 4 AUGUSTI!!!

Jag vill jag vill jag vill.

Sååå Sjuktbra!!!

Helg

Då börjar jag min jobbhelg idag. Jobbar hela helgen fram till måndag. Skönt att ha något och göra. Lite ledamt att det är Dennis sista helg innan han gåt på jobb igen. Men men så är det när båda jobbar.

Min födelsedag var lugn. Känner mig fortfarande konstig och hoppas att det går över snart!

Födelsedag

Idag blir jag sååååå gammal. Så idag så rockar jag till Metallica!! Underbara dag.

Bilder Från Stockholm



Idiottripp och jobb

I måndags så var jag och Dennis uppe i Stockholm på den årliga idiot-turen. Vi skulle till Göteborg var det tänkt men när jag körde mot motorvägen som löper söder så sa vi att vi åker norr ut i stället. Vi hamnade först ute i nacka där vi åt en mjukglass som inte funkade för mig, sen fortsatte vi mot ersta och gick en runda. Vi gick förbi en restaurang som vi bestämde oss för att äta på när det var dags för mig att äta middag. Vi åt revbensspjäll. Jag klarade bara äta tre bitar och lite pomme sen var jag mätt så Dennis fick äta nästan två portioner. Han hade inget emot det då det var så underbart gott.

Mycket mat för pengarna.

 Vid Ersta december 2010 innan jag skulle träffa läkaren för bedömning av operation.

Vid Ersta Juli 2011 36 kilo lättare.

I onsdags så började jag jobba igen. Känns helt underbart att ha något att göra om dagarna nu. Började lite soft med en tredagars vecka och ledig helg.

Nu ska jag ut och jogga innan det blir för varmt. Ikväll blir det nog Munken in the park med svägerskan.

Be om ursäkt.

Jag förstår inte varför det är jag som ska be om ursäkt hela tiden till alla. I detta fallet var det inte jag som förvrängde mina ord till en annan person, sa att jag är sliskig och hal som en ål, sa upp kontakten med mig via sms. jag har försökt gång på gång och få kontakt men lyckas inte. Jag har ringt och bett om hjälp, för en förklaring till vart  ett av sjukhusen i Stockholm ligger. För en annan person sagt till mig att han/hon fått det förklarat men inte kommer ihåg allt, så jag kan ringa själv. Det tar 14 (!) sekunder från det att jag slog nummret och första signalen gick fram tills det luren lades på.
Jag har inte sagt eller gjort något dumt mot denna personen så varför ska jag be om ursäkt?

Jag såg upp till denna personen och ville bli mer som henne. Jag saknar att kunna ringa och råd fråga om saker men jag kommer inte vika mig en tum denna gången för jag har inte gjort något fel denna gången. Och nej jag är inte guds bästa barn. långt ifrån!
Det är nog bara en person som blir lidande fast han inte säger något och det är synd. Han ska kunna prata öppet med både mig och den andra personen utan att behöva cencurera samtalet, som jag tror han gör. Det har gått snart 4 år nu och jag känner att det skulle vara bra om detta löstes, men jag har bett om ursäkt till dom personer som jag gjort fel gentemot. Alla utom en, den får jag inte tag på så det får jag lägga på framtiden.

iPhone vs. HTC Sensation

Jag har sån bestlutångest. Sensation eller iPhone? Det är frågan. Har fem månader på mig att bestämma mig.

Iphone måste man koppla upp sig på iTunes när man startar den, Det behöver man inte med Sensation. Batteriet på en iphon håller en dag har jag hört, htc har längre hållbarhet på batteriet. Man behöver inga appar för att lägga över bilder med htc, har hört att man måste det man iphonen.

Som sagt beslutsångest. Vill ju inte binda upp mig i 24 månader och sen inte är nöjd med mobilen.