Akuten och åksovädet

Min/vår fredagkväll spenderades på akuten för jag trampat snett i torsdags och envisades med att ta panodil och oxynorm för att kunna jobba istället för att göra som jag blev tillsagd och vila foten och ha den i högläge så den inte svullnade. Aja, jag har då en historia att stuka min vänster fot så jag tänkte att det inte är så farligt.
När jag kom hem från jobb så gick jag och la mig och sov en runda (det är utmattande att vara smärtpåverkad), Dennis väckte mig 1½ timme senare med orden "dom bombar Norge" jag upp som en jag vet inte vad. När vi sitter och tittat på nyheterna så kommer smärtan med full kraft. Då hade jag tog panodil och var då uppe i max dosen 8 tabletter/dygn. Jag som inte knaprar smärtstillande just för att det är kroppens egna sett att hantera skadan. Åkte in till akuten och var där strax innan 21 och det gick enbart 30 minuter tills jag blev kallad till en SSK som först bedömmer m.m. Hon skickade mig till röntgen. Satan i gatan! Jag har ALDRIG varit den som gråter av smärta utan tvärtom jag har skrattat. Men när dom skulle vrida och vända på foten för att få den i rätt läge var plågsamt. Trodde den skulle gå av på mitten.

Efter röntgen var det bara att sitta i väntrummet i 2 timmar innan jag fick träffa läkaren. Hon i sin tur skulle skicka mig på röntgen och jag frågade om jag skulle dit igen. Hon hade inte blivit informerad om att jag redan varit där. Vad hon kunde se så var det troligtvis bara ligamenten som tagit stryk. Men dom skulle kolla på plåtarna igen på måndag.

Snyggt? Nope. Ser inte ankeln ju.



När vi åkte hem från sjukan runt 00.45 så åskade det och regnet störtade ner. Mysigt tycker jag som älskar åska och är så fasinerad av det. Under hela resan hem så satt jag och kollade på bilxtarna som är så fina. Jag har världens respekt för blixtarna men jag är inte rädd.

När vi nästan var hemma så åkte vi under en viadukt och höll på att fastna mitt i allt vatten. Såg ju inte hur mycket det var i och med regner och mörkret. Inte nog med det, när du skulle parkera i garaget så var det fullt med vatten där också så vi tog av oss skorna och knallade barfota. Min stödstrumpa var genomsur så det var bara att kasta den i tvätten så nu gör jag utan stöd och det är inte lätt.

Det ljusa på vänster fot/ben är stödstrumpan. Halva är undervatten (mörkare) och det ljusa har inte hunnit bli blött än.