Finns så mycket jag vill säga

Men kommer inte att göra det för jag vet att det bara kommer blir värre och inte hjälpa ett dugg. Tycker bara att det är synd att det finns människor som är så egocentriska och inte verkar bry sig om andra än sig själv. Och gör dom det så visar dom det på ett jävligt dåligt sätt.
Jag måste få ur mig min frustration, det kommer bara mer och mer som gör mig så förbannad och jag vet att jag inte kan göra ett skit åt det utan får bara se och höra hur mycket det sårar andra personer.

Igår åkte vi hem från Skåne. Hade gärna stannat längre men känner att jag måste släppa kontrollbehovet jag har och få andra att fatta att dom också kan göra saker och ting. Känns i hjärtat, speciellt när pappa sa: "Hade du velat så hade du kunnat bo i min lägenhet. Det finns mat i frysen. Men kanske inte rätt mat åt dig". Då sa jag till honom att jag kan äta nästan vad som helst av det kan har i frysen. Det är självklart att ag hade velat stanna.
Vi åker ner om tre veckor igen och då hoppas jag pappa mår bra och är hemma från sjukhuset.

Fick även reda på att får han en sånhär kraftig smäl med lunginflamation m.m. så är det inte säkert att han klarar det! När han sa det så stängde jag in alla mina känslor i djupaste vår i hjärtat för att inte bryta ihop totalt. Har inte vågat öppna den dörren än för jag är rädd för reaktionen. Känslokall? Kanske.

. . . . . . . . . . . .

Sitter nere i Skåne nu. Har varit och hälsat på pappa. Han är verkligen dålig. Lunginflamation, levrat blod i lungorna, haft känningar av hjärtat.
När lunginflamationen läkt så kommer dom knäcka ett revben på pappa för att sedan föra titthål och få ut boldet på så sätt. Han är väldigt trött och medtagen givetvis, hes som bara den och svullen av kortisonen som får.

Har varit och är fortfarande så förbannad och irriterad på att det finns folk som har suttit på sina höga hästar och klagat på att jag inte åkt ner när pappa varit inlagd dom andra gångerna. Nu så hör dessa personer inte ens av sig! Verkar inte bry sig för fem öre. Det kanske dom gör vad vet jag. Dom kanske inte kan tackla att en sånhär smäll till så kanske pappa inte finns mer. Jag är glad att vi åkte ner för jag behövde verkligen träffa och se pappa. Jag pratar med honom dagligen så jag kan höra om det skett någon förändring. Dags att andra också tar sig i kragen och inser att han inte är bra och lyfta på telefonen och visa att dom bryr sig. Jag skiter i om jag trampar någon på tårna. Jag skriver vad jag tycker och tänker, jag står för det. Dom har sjunkit så mycket i mina ögon att det inte finns.

Nu blir det sängen, har en lång dag framför oss imorgon med ett antal timmar i bilen. Vilket det är värt!!!!!

Rent hem, rena kläder

Jag har gått bergsäkragång här hemma. Tvättkorgen är tom, hemmet är skinande rent. Tyvärr så är det inte ett nöje som jag brukar tycka det är, utan idag så är det för att distrahera mig och stänga av. När Dennis kommer hem så blir det skönt. Skönt att ha någon som fångar en när man faller. När den reaktionen nu kommer. Som jag skrivit innan så känns det som att jag har is flytande i mina blodådror.

Blir bara mer och mer förbannad!

Allt började i tisdags när pappa åkte in på sjukhuset. När jag inte hade hört något framåt  eftermiddagen så ringde jag till Helsingborgslasarett för att höra om han kommit in eller om han bara fått medicin hemma.

Pappa larmade hemtjänsten runt 8.00-8.30 tiden. Dom åkte till honom som om det brann i r*ven på dom. Väldig br tycker jag. Dom i sin tur larmade ambulansen i och med han hade andnöd, dom väntade på ambulansen i EN TIMME!! Sen när han kom in till akuten så blev han inte ankomstregistrerad! Runt 14-15 tiden så tar jag och ringer till lasarettet för att höra vad som är fel, fall han är inlagd eller hemma. Jag ringer till varenda j**la avdelning för att informationen inte visste något, avdelningarna hittade inte något som indikerade på att han kommit till sjukhuset. AVA MED (akut vårdsavdelningen medicin) säger att jag ska ringa till patientinformationen vilket jag gör, dom i sin tur ber mig ringa AVA Infektion. Jag gör det och där hade dom ingen information heller, USKan jag pratade med ringer ner till akuten och får reda på att han är påväg och ska bara inom röntgen. känner att en lättnad lägger sig över mig. Men oron finns fortfarande i och med ingen kunde svara på varför han var dålig merän att han hade runt 40-42 graders feber. Då förstår jag varför han var så trött hela helgen och inte orkade göra något.

Sedan i tisdags har jag ringt och försökt få en SSK att prata med och höra hur det är med pappa i och med han säger själv att han mår prima och det inte är något fel på honom, han kan inte hålla reda på vilken dag det är m.m. Det är en USKa som svarar och ber mig ringa senare då ansvarig SSK är upptagen. Helt okej. Dom säger ring det och det klockslaget vilket jag givetvis för. Tre fyra gånger varje dag sen i tisdags har jag ringt och försöt få tag på en SSK. Och för någon timme sen så ringde jag igen för natt sköterskan sa åt mig att ringa runt 7.30 tiden (att jag ringde så tidigt att jag pratade med nattpersonalen var för att jag tänkte att dom har det lite lugnare än dagpersonalen). Jag ringer runt 7.30 då är SSK påväg ut med medicinen självklart och den jag pratar med frågar surt om det är något viktigt jag vill prata om. Jag svarar "Nej, jag vill bara veta vad som är fel på min pappa, fall ni har fått reda på vad röntgen visar". Då svarar personen ännu surare "Det förstår du väl att vi inte får reda på förän efter ronden med läkaren klockan tio".

Jag börjar bli så förbannad. Det ska f*n inte ta flera dagar innan en orolig anhörig får reda på vad det är för fel, fall det är allvarligt eller om man kan släppa oron lite. Jag förstår att dom har sitt jobb att sköta, då säger man inte att anhöriga kan ringa ett visst klockslag om och om igen. Jag har aldrig varit så förbannad på sveriges sjukvård som jag är nu. Både jag och Dennis står i valet och kvalet om vi ska åka ner eller inte. Jag vet att pappa inte vill att vi ska komma ner för han känner att han är till besvär. Det är han ABSOLUT inte!

Nu ska jag ut och promenera och hitta ett träd och slå på så kanske jag inte är så förbannad när Dennis kommer hem.

Känslokall?

Jag känner mig som en robot! Kall och tom inombords. Tårar finns det gott om vill jag lova! En tanke slog mig precis. Hur mycket tårar finns det i en persons ögon?! Dom tycks aldrig ta slut. Någon som vill ha lite?

Blir även så förbannad. Man ska göra sker och ting själv för att det ska bli gjort. Hur svårt kan det vara att göra en ynka sak som man ber om för man inte kan göra det själv?! I såndana här fall så önskar jag att ag kunde klona mig och fixa allt själv och inte behöva be andra!

Det är inte alls bra och hoppas att det vänder snart. Hur mycket skit klarar man av?

Känns som jag ska gå sönder

Precis som rubriken säger så känns det som jag ska gå sönder. Det värsta är ovisheten, att inte veta vad som händer.

Då var det dags igen

Det är inte ens 8 dagar sen sist. Jag sitter här hemma och skakar som ett asplöv. Nu måste dom göra en grundlig utredning så dom får reda på vad det är. Inte bara ge kortison och vattendrivande och sen är det bra. Blir så irriterad! Det är inte meningen att en person ska åka in till sjukhuset, ligga inne en vecka och sen bara vara hemma i 8 dagar och sen behöva åka in igen för samma problem. Eller problem och problem det är mycket som kan vara fel när man har andnöd. Vet att han har KOL och blir behandlad för det men det borde ändå inte vara så tätt mellan sjukhusvistelserna.
Somnade om och sov 30 minuter innan jag vaknade av att jag hade så fruktansvärt ont i magen och hade en stor klump. Ringde till pappa som var dålig redan igår. Först inget svar, ringde igen efter 30 minuter och fick då svar. Han mådde inte riktigt bra men hade precis vaknat som han sa. Skulle precis ringa mamma för hon mår heller inte så bra. Då ringer hon och berättat att pappa är påväg in till sjukhuset igen! Jag blir chockad (trots att pappa själv sagt att han skulle larma hemtjänsten om det blev värre) tårarna bara rinner, jag känner mig så hjälplös. Pappa frågar mamma om min lillebror är vaken, mamma svarar att han är och jobbar. Då säger pappa: "vad då jobbar? Han jobbar inte på söndagar!"

Jag känner mig hjälplös, orkeslös, arg, ledsen. allt på en och samma gång.

Födelsedags firande

Vaknade 7.55 idag. SOVMORGON! Inatt så blev jag väckt av att Wirre fick världens tuppjuck och hoppade upp på mig, runt i sängen och ut igen och samma runda tre gånger innan jag riktigt vaknade och Dennis reagerade när jag kallade för han satt med lurar på sig vid datorn.

Annars har vi varit och firat S. som fyller 18 imorgon. Blev buffé med kallskuret, kex och ost. Väldigt trevligt att träffa alla som man inte träffar så ofta.

Nu sitter Dennis och kollar på fotboll och jag bara känner för att gå och lägga mig. Ska vara lite social nu.

Dagens outfit.

Går i sömnen

Blev precis väckt av Dennis efter som jag var uppe så förbannat tidigt och vill vara social ikväll så gick jag och la mig.

Innan Dennis väckte mig så hade jag gått förbi honom ut i köket, öppnat kylen och tagit en banan. Gått förbi honom igen och gått och lagt mig igen och lagt bananen brevid mig. Så han väckte mig och frågade vad jag skulle ha bananen till. Jag hade ingen aning om att jag gått och hämtat bananen. Hungrig? Det var ju dags för mellanmål.

Börjar jag bli gammal?!

Vaknar tidigare och tidigare på mornarna nu för tiden. Brukar vakna mellan 6.30 och 7 men idag så vaknar jag 6! Sinnessjukt. Låg och försökte somna om men det gick inte. Detta resulterar i att jag kommer vara trött hela dagen nu.

Igår så var jag på Ljura och höll Malin sällskap i butiken. Vi fotograferade lite objekt som hon skulle lägga ut på tradera. Sen åkte jag hem, när jag kommer till hållplatsen innan jag ska gå av så ser jag Malin och grabbarna så och kolla på spårvagnen. Jag vinkar som jag vet inte vad, Malin ser mig men grabbarna kollar på mig precis som vem är du =) underbara barn!
Dom får mig att längta efter barn själv så fruktansvärt mycket. Ibland är längtan så stor att det gör ont i mig. Men nu är det bara minst 10 månader kvar.

Idag så ska jg gå på gröna dagen här i klockan. Ska gå med Malin och grabbarna då Dennis kommer sova länge i och med han jobbat kväll veckan som gått.

Nej nu är det dags för mellanmål och sen ska jag göra mig i ordning. Måste måla på mig mitt ansikte så jag inte ser ut som en zombie!

Sängen kallar

Är så trött. SKa först ta min calciumtablett, borsta tänderna och sen ska jag hoppa i säng.

Imorgon ska jag cykla till Ljura igen och håller världens bästa Malin S. sällskap några timmar. Och på vägen så ska jag inom paket rätt och slätt och hämta paket. Om dom nu finns där. Har hört att det är så mycket klabb med det schenker ombudet. Tacka vet jag cykelbudet i Norrköping! Dom gör allt på rätt sätt.

Före och efter..

Det är skrämmande att se så stor man har varit. Jag som har upplevt mig så stor som jag ser ut. Det är som en klok kvinna sa till mig i veckan: "Man märker inte att man går upp utan en dag så är man bara där". Och det stämmer. Visst att jag märkt på kläder och så jag är ingen idiot men satan i gatan jag fick verkligen upp mina ögon att jag varit ett flebbo. Blir nästa äcklad av att se det.

. . . . .

Nu börjar det röra sig på vågen igen. Känns så skönt efter att stått stilla i två veckor eller endast gått ner 400 gram. Så nu är det bara 7 kilo kvar till mål nummer 2. Det är ganska så rimligt att loosa 7 kilo på 8 veckor. Det är inte jag själv som bestämmer. Hur mycket jag än tränar, motionerar så är det min kropp som sköter allt själv.

Snart är det semester och då åker vi ner till Skåne och myser. För sörsta gången på 7 år så ska jag bada på västkusten och inte i en sjö. Jag längtar.

Underbar dag

Idag så har jag umgåts med Malin hela eftermiddagen. Jag cyklade ner till Ljura och höll henne sällskap nere i butiken, sen så när jag var påväg hem så fick jag ett sms om jag vill umgås lite mer. Klart jag vill. Hon bjöd på middag (snart dags att jag och Dennis bjuder dom på middag) och det var lika gott som alltid. Gympade till moras träsk med grabbarna som tyckte det var kul att jag gjorde rörelserna.

När jag kom hem och tömde brevlådan så låg en av mina nya kjolar i den. Vilken lycka med lite nytt. Besvikelsen kom när jag skulle pröva den och inte kunde knäppa. Jag som tycker att jag minskat ofantligt mycket både i vikt ocg centimeter i midjan. Aja, om någon månad kan jag ha den. Och den andra kjolen kommer nu i veckan. Jag är njöd med min viktminskning som är 27 kilo på 10 veckor. Kan dock in hjälpa att känna besvikelsen när alla kläder hänger och man köper nytt så passar det inte än. Sommaren har inte börjat än så no worries!

Ingen rubrik

Lalalalala... Är inte alls uttråkad *ironisk*

Hockey

Idag har jag varit på klädparty hos Malin. Me&I var märket. Mycket fint men dock så vågar jag inte köpa något som är lite dyrare i och med jag inte vet hur länge jag kommer kunna ha plaggen. Men shopping har det blivit i helgen. Dennis satte sig och kollade efter kläder till mig. Ni läste rätt. Jag tycker inte om att kolla efter kläder så värst mycket just nu. Men mer än vad jag gjorde innan.

Nu ikväll så har det varit träning, hockey som är på TVn just nu och bad. Ska ta en promenad sen och hämta lite kläder jag fått av Malin och sen blir det sängen känner jag.

Sjukhus

Pappa har legat på sjukhuset hela veckan. Han åkte in natten mellan 8 och 9 Maj. Han hade andningssvårigheter vilket inte alls var längesen han låg inne för. Max 2 månader sen. Det visade sig att han har kraftig dubbelsidig lunginflamation och hans waran (blodförtunnande) var inte bra så dom ville inte släppa hem honom och ovan på allt så var hans vanliga blodvärden inte bra så dom gav honom blod för att få bukt på värdena.
Så denna veckan har varit ganska så jobbig speciellt i Måndags då jag skulle ringa och väcka honom för att han skulle gå och ta waranprovet och han inte svarar. Inget med det utan jag trodde han låg och sov hårt och inte hörde telefonen. 9.30 så ringer det från skyddat nummer och jag tror det är Ersta som ringer för att dom glömt fråga något. Det var pappa som ringde för att berätta att han låg inne för andingen och att han hade spänningar i bröstet och jag tror genast att det är hjärtat som spökar, som tur är var det inte hjärtat.

Jag hade bestämt att jag och Malin skulle umgås, jag ringde till henne för att meddela att jag skulel komma sent då jag fick ringa till dom som är viktigast och mest akut behövde veta att pappa låg inne. Fick tag på de flesta. Den som jag ville berätta det för själv fick jag inte tag på av olika andledningar så jag fick ringa till en annan som skulle berättade vilket jag inte är så glad för utan har jag fått en uppgift så är det min skyldighet att berätta saken. Inget med det utan det var den läsningen som jag kom fram till.
Pappa mår bättre nu och får snart åka hem.

Igår fick jag också reda på att min lillebror har fått lunginflamation, Dennis har varit hemma halva veckan för han har varit magsjuk. Så nu hoppas jag inte jag åker på något. Förvisso så upptäckte jag att jag kunde kräkas nu efter operationen vilket man inte ska kunna. I alla fall inte få upp maten då den bearbetas i tunntarmen.

Promenad

Förmiddagen har ag tillbringat i solen. kom in och åt lunch, gick ut och la mig igen men mådde inte så bra så jag gick in och la mig en runda. Vid 14 var det dags för mellanmål vilket jag åt för snabbt och det fick sina konsekvenser.

Nu ikväll har vi varit på promenad i en timme. Helt underbart! Ska jag lägga mig i ett bad och njuta, sköta om mina ömma fötter.

Koncentretrad fotograf.

Jag som är så vädertokig och älskar moln.

Den osminkade sanningen. Orkade in kleta på smink idag.

Skev kroppsuppfattning

Jag köpte en jätte snygg grå stickad kofta. Storleken är M/L (!), jag köpte även en beige tunn tröja som var storlek L satt perfekt och ett svart linne. Hade inte Malin sagt att jag inte skulle ha större storlek än L så hade jag köpt allt i XL. Skev kroppsuppfattning. Kommer jag nog ha ett bra tag om inte för alltid. Så shoppa kläder på nätet går bort helt och hållet ett tag framöver.
Är mega nöjd med mina nya kläder. Tre plagg för 273:- och den koftan jag kollade på först skulle kosta 250:- inget dyrt men jag tar hellre mer för mindre.

Dagen började bra men tog en sväng åt det sämre hållet då jag fick samtal från sjukhuset och det var pappa sin åkte in igen. Det är bara drygt två månader sen han låg inne sist. Tycker att han borde få ett break nu!

Social och shopping

Ska dra igång en maskin tvätt nu så den är klar innan jag går hemifrån. Ska umgås med Malin och grabbarna.
BVC, stan och kanske förljer jag med till Ljura. Är fortfarande på jakt efter en kofta. Fryser baken av mig nu för tiden. Satt till och med med rumpvarmaren i bilen igår så mycket frös jag. Ska bli spännande och se vilken storlek jag har i tröjor nu. Början på året hade jag XXL i tröjor/linnen och i byxor hade jag 54. Nu har jag 46 eller om man ska dra det hårt så har jag 45 för 46orna är förstora och 44 för små. I leggings har jag L, BH har jag DD som är förstort och D en aning för litet. Känner på alla kläder att det går åt rätt håll. Ska bara hänga med mentalt också. Det är lite lättare när jag "bara" går ner 2 kilo i veckan än om jag hade rasat massor. Så på så sätt är jag glad att det går "sakta".

nej tvättan, duschen och påklädning.

Fryser

Fryser baken av mig. Nu förstår jag vad Malin menade med att hon är frusen efter operation.
Imorgon ska jag införskaffa första nya plagget på 5 månader. Det blir en kofta som jag kollade på idag när jag var på jakt efter lite underkläder.

Nu blir det sängen för mig snart.

26 kilo lättare. Man ser hur linnet är förstort och att jag minskat för linnet inte buktar ut runt magen, benen är smalare och byxorna börjar bli förstora. Har kunnat ha dom i en veckas tid och snart är det dags för storkelen under.

Grillning

Vill inte stå vid spisen ikväll utan grilla, sitta ute och äta. Är så sugen på sallad med cashewbnötter i.

Bilder

Några bilder från valborg och födelsedags firandet av M. Bättre sent än aldrig.

Väntar på att få skära upp tårtan.

"Jag vill osså va me på bild."

Storebror O.

PEACE!!!

Visar upp sin dinosaurie som han fick av mormor i present. Dock var han lite för snabb att ta bort den.

Torsdag

Igår så var det 6 veckor sen jag opererade mig, dietist och sköterska ringde och dom var väldigt nöjda med allt. Det enda dietisten tyckte var att jag skulle äta mer.

Jag har nått och passerat mitt första del mål. Alltså har jag gått ner 26 kilo på 8 veckor, har minskat 14 cm i midjan så nu sätter jag upp ett nytt mål att jag ska gå ner 10 kilo tills jag fyller år.  Är nöjd med siffrorna.

Ikväll så ska jag på undersökning om aftonbladet vad som är bra och inte bra i artiklar eller något i den stilen.

Helgen

Helgen har varit lugn. Firade ju M. i lördags vi köpte en radiostyrd bil åt honom som Dennis lovat att han skulle köpa till honom för snart ett år sen.
Efter kalaset så åkte vi en runda och skulle egentligen promenera upp och kolla på majbrasan men så började det regna och då ville ingen av oss promenera eller kolla på brasan. Så vi åkte en runda istället.
När vi kom hem så drack jag baccardi breezer. Eller rättare sagt en trejde dels baccardi brezzer sen var jag full och höll på att somna. jag var lättpåverkad innan då jag kunde dricka två stycken men detta tog priset. Dennis tyckte det var kul i alla fall, skönt att det roade någon.

Igår så var vi inne på stan och kollade på majtåget. Här uppe är det två tåg. Ett demostrations tåg och ett med bilar och motorcyklar. Vi kollade givetvis på dom fina bilarna och amrikanarna. Sen var det hem och börja med steken som vi hade till middag. Hur gott som helst och inga problem att äta det heller fast att den var trådig.

Idag så ska vi jobba. Båda börjar 15. Men jag slutar 20.30 och Dennis 23.40.