Blir bara mer och mer förbannad!

Allt började i tisdags när pappa åkte in på sjukhuset. När jag inte hade hört något framåt  eftermiddagen så ringde jag till Helsingborgslasarett för att höra om han kommit in eller om han bara fått medicin hemma.

Pappa larmade hemtjänsten runt 8.00-8.30 tiden. Dom åkte till honom som om det brann i r*ven på dom. Väldig br tycker jag. Dom i sin tur larmade ambulansen i och med han hade andnöd, dom väntade på ambulansen i EN TIMME!! Sen när han kom in till akuten så blev han inte ankomstregistrerad! Runt 14-15 tiden så tar jag och ringer till lasarettet för att höra vad som är fel, fall han är inlagd eller hemma. Jag ringer till varenda j**la avdelning för att informationen inte visste något, avdelningarna hittade inte något som indikerade på att han kommit till sjukhuset. AVA MED (akut vårdsavdelningen medicin) säger att jag ska ringa till patientinformationen vilket jag gör, dom i sin tur ber mig ringa AVA Infektion. Jag gör det och där hade dom ingen information heller, USKan jag pratade med ringer ner till akuten och får reda på att han är påväg och ska bara inom röntgen. känner att en lättnad lägger sig över mig. Men oron finns fortfarande i och med ingen kunde svara på varför han var dålig merän att han hade runt 40-42 graders feber. Då förstår jag varför han var så trött hela helgen och inte orkade göra något.

Sedan i tisdags har jag ringt och försökt få en SSK att prata med och höra hur det är med pappa i och med han säger själv att han mår prima och det inte är något fel på honom, han kan inte hålla reda på vilken dag det är m.m. Det är en USKa som svarar och ber mig ringa senare då ansvarig SSK är upptagen. Helt okej. Dom säger ring det och det klockslaget vilket jag givetvis för. Tre fyra gånger varje dag sen i tisdags har jag ringt och försöt få tag på en SSK. Och för någon timme sen så ringde jag igen för natt sköterskan sa åt mig att ringa runt 7.30 tiden (att jag ringde så tidigt att jag pratade med nattpersonalen var för att jag tänkte att dom har det lite lugnare än dagpersonalen). Jag ringer runt 7.30 då är SSK påväg ut med medicinen självklart och den jag pratar med frågar surt om det är något viktigt jag vill prata om. Jag svarar "Nej, jag vill bara veta vad som är fel på min pappa, fall ni har fått reda på vad röntgen visar". Då svarar personen ännu surare "Det förstår du väl att vi inte får reda på förän efter ronden med läkaren klockan tio".

Jag börjar bli så förbannad. Det ska f*n inte ta flera dagar innan en orolig anhörig får reda på vad det är för fel, fall det är allvarligt eller om man kan släppa oron lite. Jag förstår att dom har sitt jobb att sköta, då säger man inte att anhöriga kan ringa ett visst klockslag om och om igen. Jag har aldrig varit så förbannad på sveriges sjukvård som jag är nu. Både jag och Dennis står i valet och kvalet om vi ska åka ner eller inte. Jag vet att pappa inte vill att vi ska komma ner för han känner att han är till besvär. Det är han ABSOLUT inte!

Nu ska jag ut och promenera och hitta ett träd och slå på så kanske jag inte är så förbannad när Dennis kommer hem.